Jag andas

Idag är det söndag. Jag börjar jobba halv åtta, hoppas hoppas hoppas Maria också ska jobba ikväll. Killer.
Det är något som luktar funky på mitt rum, tror det är fotsvett och mina gympaskor. Jag måste köpa nya. Malin påstår att det är därför jag har fått ont i mina benhinnor. Det suger, nu när jag äntligen är lite motionsmotiverad (när alla andra verkar vara studiemotiverade). Funderar på att börja gymma de sista veckorna istället. Men palla allt testosteron? Finns det inga all-women-gym? Det ska jag kolla upp!

För övrigt så gillar jag hur min framtid sakta men säkert börjar ritas upp... Det kommer bli bra min vän, det kan ju inte bli annat än bra! Idag skiner solen igen och jag ska kanske kolla på en stor ryggsäck, sjukt.

Annika Norlin sjunger att "people are like songs" jag skulle vilja säga att "people are like their dogs". Det finns så väldigt mkt som stämmer in på den hypotesen, inte minst här i mitt kvarter.

Fan vad ball Zuperåsa på nationell tv, vi kommer bli stora!
Heja Bassam, Lucci och alla andra, de är asgrymma.
http://svt.se/svt/road/Classic/shared/mediacenter/index.jsp?&d=95664

Ikväll när jag cyklade hem från jobb såg jag Zlatan och Helenas hus. Jag kunde inte hjälpa att känna mig lite lite nöjd över att grunden på huset fortfarande är rosa, dvs. att huset kanske ska vara rosa ändå och inte tråkgrått. Hur som haver så gillar jag tanken med att Zlatan ska bo i ett rosa hus.

Nu ska jag snart få skjuts till mitt jobb på postcentralen. Idag är det lite hårt, är egentligen väldigt väldigt trött även om jag sovit middag. Men jag har inget annat jobb i veckan än så länge så ja.

Även om solen sken idag så kan jag inget annat än längta ihjäl mig till den riktiga solen.

Yes! Timbuk släpper nytt album precis innan vi åker. Helt perfekt ju. Känns bra att kunna ta med honom till Karibien.

Idag drömde jag en bra dröm, det var otroligt skönt att vakna på bra humör.

Alltså jag måste berätta. Jobbade natt igår ja, gick förvånandsvärt bra utan Maria, somnade inte en enda gång. I alla fall, skulle berätta om en högst roande sak. Tror att jag har blivit lite småförtjust i en som jobbar där. Ja, jag vet, "på posten?!" tänker ni? Men det är ju inget seriöst. Det känns ungefär lite sådär som när man gillade nån lärare i skolan lite mer eller var lite hopplöst förtjust i en snygg lärarkandidat i nian. Han är egentligen inte så snygg och alldeles för gammal, men han är så jäkla rolig, och så har han de finaste ögonen. Helt galet! Jag sitter och småfnissar i facket bredvid, känner mig som 16, och jag gillar det.

För övrigt tänker jag mycket på mina resor, de är i plural nu, och det, det minar vänner, det gillar jag.

Jobbar natt natt natt
Jag blir fnatt fnatt fnatt
Men det blir cash cash cash
och det är fräsch fräsch fräsch

New York New York, I'm gonna love it there!

Köpenhamn (CPH) till New York - John F. Kennedy (JFK), USA, New York New York - John F. Kennedy (JFK) till Köpenhamn (CPH), Danmark, t/r i Ekonomiklass 9 oktober 2008 - 13 oktober 2008 med Swiss Intl Air Lines

Jag blir gaaalen! För helevet!

Jag tror det var Mört som berättade att pölse på danska är själva ordet korv. Det är alltså inte så att en pölse är en speciell röd korv som vi tror. Det kan vara vilken korv som helst, vilken pölse som helst.

Uh, nu mår jag illa, riktigt illa. Vet inte än som det beror på den pizzan jag nyss åt eller om det har med vissa yttre grejer som precis poppade upp ofrivilligt framför mina ögon. Kan tänkas vara en dålig kombination av de båda. Jag förstår inte varför jag fortfarande låter detta påverka mig så himla mkt. Jag vet ju ingenting längre, ingenting vet jag, ingenting ser jag, jag håller nästan för ögonen nu mera. Vill inte se, vill inte veta.

Jag har kommit fram till den smått tråkiga slutsatsen att jag inte vill vara kvar här längre, Malmö. Jag har inget kvar att hämta, inget kvar att varken ta eller ge. Tiden som går nu är, jag vill egentligen inte uttala det för då blir det ännu mer verkligt, onödig. Jag räknar bara ner till dagen D och den är så jäkla långt bort att jag mår illa av det med. Därför har jag, vill egentligen inte ropa hej innan bäcken, börjat fundera på att besöka min kära vän i Amerikat. Det känns som att jag behöver lite stöd, lite andra tankar och annat att räkna ner till. 48 dagar... jag döööör!

Idag när vi ätit (pappa, jag och pernilla, mamma är i stugan) och det till sist bara blev jag kvar vid middagsbordet satt jag kvar, fastän jag ätit upp och tänkte lite. Kommer egentligen inte ihåg vad det var jag tänkte men det är inte det väsentliga. Det som var så märkligt var att när jag efter en stund bestämt mig för att resa mig upp och sätta in tallriken i diskmaskinen insåg jag att jag gjorde allt, till och med sucken när jag drog ut stolen, sättet jag drog ut stolen, mitt hurtiga upphopp från stolen och drack den sista klunken ur glaset - preciiis som min mamma! Tänk när jag inser det på andra sidan jorde, då kommer hon inte hem imorgon...

Jag frågade en kompis idag vad man gör när man inte längre känner att rötterna riktigt är rotade liksom. När det känns som att de sitter ganska lösa. Jag har inte fått något svar än...
Det finns inget som håller mig kvar i Malmö längre, jag vill börja mitt liv. Jag vill göra det nu. Är trött på denna jävla mellanfasen, den är faktiskt jävligt onödig. Den bara skapar problem och tristess, vilket föder ångest och ånger. Jag vill bara bort! Hatar pengar, hatar tid!

Idag är jag trött. Så trött så att jag har lust att börja gråta bara jag tänker på att behöva borsta tänderna. Och jag missade precis Märta på skype, var och pantade burkarna från stugan, förlåt sweetie.
Jag är dö avundsjuk på dig för att du har killar som flörtar med dig på skolgården. Himmel. New York. Jag vill bara att september ska vara över och att det ska bli löning så jag kan börja planera, shoppa och leva lite igen.
Jojo - vi tänker stort nu! ^^

It must be beautiful there.

(Ibland tänker jag mig bort, men jag minns inte riktigt, vet inte om det egentligen var som jag minns, eller som jag minns det ungefär. Förmodligen var det inte det. Förmodligen var det något annat, som man med andra ögon skulle minnas helt annorlunda. Jag undrar egentligen om det är tänt vissa kvällar? Fast egentligen vet jag att minnet gör detsamma, för jag kan inte längre. Det går inte och det är jag helt nöjd med. Faktum är att jag är redo nu, redo för något annat. Och det känns skönt.)

Femtiotvå dagar kvar nu (man ska uttala det som Filippa Bark) och jag är helt lyrisk. Det kommer bli asbra, allt som stavas annorlunda och förändring kommer bli svinbra. Jag chillar medan tiden går, och hoppas stilla att den ska gå fortare.

Oh, ah, ih! Idag har jag vart i stan med Jojo och Maelle. Maelle, dottern till dem vi ska bo hos på St Maarten. Helt sjukt vad peppad jag är nu alltså. Jag vet inte vart jag ska börja. Men jag hinner tyvärr inte, ska sticka iväg till posten nu 22.00-06.00 någon som är sugen på att byta?

Cyklar förbi torget, det är någon där, håller andan - andas ut, han har två koppel, alltså två hundar.

Varför har man en bra, och då menar jag egentligen fantastisk, hårdag en dag som idag?
Jobbade natt på posten igår/imorse och det var segt som fan, ett under att jag klarade det. När jag tog bussen hem 06.27 var det nästan rusningstrafik på centralen. Kändes märkligt. Alla såg så typiskt reserverade och tysta ut, typiskt svenkar eller så var de bara morgontrötta. Jag och andra sidan kände mig nästan lite småsprallig. Okej, kanske inte sprallig kl halv sju på morgonen när man vart uppe i 24h snart, men jag hade lyckats komma över den där spärren när man nästan är så trött så man svimmar, och levde nu i någon slags efterkrigstid, eller efterpostentid. Det var som om det inte hände, så trött i otröttheten var jag. Jag log åt soluppgången och den avtagande kylan. Sen gick jag hem, sade god morgon och hejdå till mamma som skulle till jobb, tog ett plommon och gick och lade mig. Vaknade igen 1200, kunde inte somna om. Sov sammanlagt 4h, och jag är fortfarande inte trött.
Var hos Marie ikväll med Malin. Maries lägenhet är helt underbar. Jag vill också flytta hemifrån. Ser fram emot den dagen jag kan fynda grejer till mitt alldeles egna hem. Och tänk vilken lycka att få servera en middag med mina countrytallrikar. ^^
Det måste ju vara någon kille där ute som vill ha en tjej med nyrakade ben och en fantastisk hårdag? Ikväll är så fall ett ypperligt tillfälle att ropa "Oi!"

Ps. Jag kommer snart att överskrida mitt saldotak på mobilen och meddelar därför att jag endas skickar sms till fröken Sternäng. Jag prioriterar landet i fjärran, tills nästa löning. Ds.

Det är klart att man mår bra när man är med människor. Man mår iaf bättre än när man är utan dem. Måste börja umgås och prioritera mer att umgås. 10,5 h på posten i natt... Killer!

Nu ska jag vara helt ärlig; min bästa kompis är borta. Inte "en av mina bästa", utan den bästa, den enda. Ibland känns det, ibland känns det mer. Känns så sjukt bra att du, den finaste människan som finns, får uppleva så mkt häftigt och bra och jag är, än en gång, stolt över dig. Jag vet att detta är vad du vill (vem hade inte velat det?) och du förtjänar det. Men det är inte utan ett "men", jag saknar dig. Det är ensamt utan sin bästa vän.
Jag låter livet flyta på och räknar dagarna, förhoppningsvis räknas de senare också ner till dig. ^^

3 september och jag är galet kär, kär i framtiden. Det ytliga lämnar jag åt slumpen (och slampan).

Jag gillar dig!

Mitt nya paradis:
http://eshop.villeroy-boch.com/se/shopping/show_103405

Ni borde se mitt nya pass, som en nöjd, men småskrämd, storögd, uppblåst, spetshakad hamster. Men det är nytt iaf. Och det är jag, jag lovar!