Idag är det nyårsafton.
Idag har jag gått ut med Alfons, och jag hatar alla jävla småkids eller vem fan det nu är som smäller smällare och har gjort det nu i två veckor. Det finns faktiskt djur som PLÅGAS av det.
Jaja, ikväll är jag inte hemma iaf, då kollar jag på himlen med soldat Rydberg. "Kärlek, jag gillar't." Y

Gott nytt år alla mina vänner! Jag känner på mig att år 2008 kommer bli ett riktigt höjdarår.

Uh, idag är jag trött. Har ändå inte gjort nåt idag känns det som. Vaknade sent för en gångs skull, kl 12 och sen följde jag med mamma och handla. För sen kom mormor och morfar hit på middag. Det var väl trevligt. Mkt prat om morgondagen. Imorgon ska jag nämligen hälsa på min stilige man på regementet och eftersom både mormor och morfar kommer på Halmstad verkar de tycka rätt mkt om saken. Men det är väl kul å ha nåt att prata om antar jag.

Nu ska jag ta en clementin och titta på Heroes. Andra säsongen är faktiskt riktigt uppfriskande bra! :)

All good in the hood now.
Mitt hjärta har gått på stand by sen igårkväll,
men nu började det slå igen.
Allt är bra, han ringde precis, vi pratade i 14 min och 36 sekunder. Han hade ringt igår, men då var min mobil avstängd (superdålig bio) och sen hade han sovit hela dagen pga. vakttjänst inatt.

Detta var alltså ännu ett avsnitt ur mitt paranoida liv. Jag ber så hemskt mkt om ursäkt. This is me, take it or leave it.
Nu ska jag jobba. Yes.

Jag har inte pratat med min man på 1½ dag nu, och jag börjar bli seriöst orolig. Seriöst orolig. Fan fan fan.
Det finns säkert flera olika godtagbara förklaringar på varför han inte hört av sig:
Antingen så somnade han tidigt igår och glömde ringa, och tyckte att det var för tidigt att ringa imorse (men varför har han inte skrivit?)
Han kanske har blivit tvungen att rycka ut på nån oväntad grej mitt i skogen och glömde mobil (men varför inte låna nån annans då)
Han kanske har blivit av med mobilen (låna nån annans?)
Och värsta, hemska, äckligaste scenariot - han har vart med om ännu ett knivslagsmål igår...

Det här är inte alls likt min man. Fan fan fan.

Åh, jag håller på att hjälpa my käre vän Märtha med lite beskymmer. Och nu när jag fick lite handfast information blev jag alldeles blödig. Jag älskar kärlek. (Även om vi inte vet det än, M). Men jag älskar det iaf. Förr brukade jag fantisera om olika romantiska situationer, nu har jag dem rakt framför mig. Ja, för det mesta iaf. Iaf om tre dagar! Y

Och detta gör det föresten mkt mer frestande att kolla på en barnchicflickdisneyfilm. Marie kan inte hjälpa att Bamse får henne att göra såna val.

The battle has begun

VS.
Ni, mina kära vänner, måste hjälpa mig. Ni måste hjälpa mig lösa ett av mina för närvarande, största i-landsproblem; Comviq vs. Telenor?
Så här ligger det till. Just nu har jag telenor. Jag trivs ganska bra med det egentligen. Det känns som en ganska rekordeligt företag, bra täckning överallt, bra kundtjänst, skitbra utomlands. Nu undrar ni väl varför jag bölar (det är detta som kännetecknar det typiska i-landsproblemet). Faktum är att jag började fundera mer och mer på comviq när min käre vän Sara sa att hon smsar gratis till alla som har comviq, och ringer dessutom nästan gratis till dem också. Och det gör jag ju inte mer telenor. Jag var i det ytterst med att byta när jag plötsligt kom på: comviq har ju ingen täcking på kollo! (Eller har de det?) Och vad kan egentligen vara viktigare än det? (Här ser ni, utomstående kollomänniskor, hur tydligt en kollomänniska tänker. Dvs. vi tänker på kollo i varje liten situation. Till och med på mellandagsrean...)
Så nu är alltså min stora fråga till er där ute, alla ni som läser detta, vad har ni för teleopperatör? Och jag ber en vänligen trycka på kommentarknappen och ge mig ett svar. Det skulle underlätta väldigt mkt.

Vilken otroligt lyckad julafton. Jag gillar det.
Fick tom träffa släkten från Karlshamn, och nu
är det konstaterat, farmor gillar mig, woho!
Bilder på min nya hammare och andra roliga
saker under kvällen kommer snart...

Ikväll är det kb, jag älskar kollo!

Till er alla, från oss alla - En riktigt god jul!

(lite schizo där ja, men det är tanken som räknas)

Idag är det dagen före dopparedagen. Och jag blir inte mer barn än jag är idag. Idag ska julklapparna in under granen! :D Jag älskar julen.

Jag mår skitbra för tillfället. Riktigt bra. Jag misstänker att det beror på följande saker:

• Jag och min långe man har haft en helt underbar vecka och jag tror att jag är lite nykär. ^^
• Att jag har världens bästa jobb, arbetskamrater och elever.
• Att jag köpt alla julklappar (inkl. några till mig själv) och ska mysa och slå in klappar nu.
• Att julen är här! Jag har så sjukt mkt julstämning alltså.

Jag har ju inte skrivit på jättelänge. Och jag som brukar bli sur när Marie inte skriver. Förlåt.
Dessa sista veckorna har gått så himla fort. Men äntligen är det jul. På Parkskolan har vi hunnit med världens finaste luciatåg också. Jag måste ge er en inre bild(och det är inte meningen att ni ska skratta, utan bli rörda - jag började fan gråta!) :
Tänk er att det börjar med att det kommer inrullande en tomteklädd kille i permobil, efter kommer en tärna, också i permobil. De kör lite skakigt och kör nästan in i det stora paketet som ligger på golvet, och det går ett oroligt "oooh" genom publiken. Men pakethögen klarar sig. Efter kommer resten av tåget, det gående, med söta tjejer som tärnor, coola killar och tjejer som pepparkaksgubbar, de roliga och spontana gänget som tomtenissar, stjärngossarna med för korta nattlinnen och struten på sned och sist och minst Lucian, överlycklig och jätteröd i ansiktet. Hon skrattade genom hela första sången, och alla skrattade med.
Efter några sånger där vissa, inga namn nämnda, hörs mer än andra (stämmor finns inte på parkskolan, med att sjunga olika är en självklarhet eftersom alla är så himla olika redan :D ), tänder en lärare ett av tärnornas ljus och hon vänder sig till nästa tärna som tänder på henne ljus osv. Då stiger en modig tjej fram och tecknar med till "Låt mig få tända ett ljus", det är ungefär här jag lipar för andra gången. Det är så himla fint, och så himla mycket Parkskolan.
Sedan tar någon av stjärngossarna den enda kvinnliga stjängossen i handen och viskar i hennes öra. På given ton från pianot och musikläraren Claes börjar hon sjunga. Jag minns inte ens vad hon sjöng, jag bara grät, det var så himla vackert, hon sjunger så himla fint. Stjärngumman själv är så himla karismatisk, hon är nämligen blind, och vill alltid att folk ska hålla henne i handen så att hon inte är ensam. Att en av skolans coolaste killar sedan stod där och höll henne i handen medan hon sjöng, halvt vänd mot publiken (inte ser väl hon hur hon står), är ännu mer Parkskolan. När hon sjungit färdigt sa hon "Duktigt!" till sig själv. Då kunde äntligen publiken andas ut efter det vackra ögonblicket då alla höll andan för att höra hennes röst och hela salen skrattade.
De söta tomtenissarna satt på golvet precis framför mig och hördes mest under "Tipp tapp". Den sötaste av dem alla var en mörk kille från Hvilan (en annan del av Park). Han slutade aldrig le. Hans mörka ansikte och vita tänder matchade den lurvigt röda luvan så förvånandsvärt bra att jag ville ha honom som motiv på alla mina julkort!
När tåget sedan gick ut, någerlunda helt (en tjej som också sitter i permobil stoppade halva tåget eftersom hon vägrade köra ut och alla fick gå runt henne!), fick de storslagna applåder och lucian blev rödare än röd.
Jag älskar Parkskolan.

Nu är jag jättetrött.
Jag vill bara sova...

Jo, det är sant. Jag är helt galet kär.
Det gör det ju inte mkt sämre att jag
inte sover ensam på hela veckan! Y

Just nu är det enda jag tänker på imorgon, imorgon, imorgon.
Jag saknar dig så enormt mkt.

Jag pratade med Sofia igår. Helt sjukt att hon är ändå där borta nu. Det enda jag kan tänka mig är Sofia i en sån där enorm hatt, sombrero eller nåt. Då ler jag. Jag ler ännu mer när hon skriver att hon måste gå. Inte just för att hon måste gå, eftersom jag är glad över att få tala med henne. Men när hon skriver att hon måste gå för att de ska till playan då blir jag glad, för hennes skull. Det låter så sjukt underbart där. Hoppas du mår bäst, Sofia! Tänk på mina tips och försök undvika Juans'...

Idag mår jag bra.
Imorgon är det torsdag och vi ska till La Roch med jobb.
Sen är det äntligen fredag och min stora man kommer hem. ^^

I don't know what I knew before
all I know is I love you more

Det andra jag skulle skriva var:

• Min man var med om ett knivslagsmål igår :(
• Jag ska klippa och slinga mig på fredag, jag är dööönervös
• Idag har vart en underbart slapp och skön dag. Men jag har ändå fått gjort en del, har städat iaf.
• Jag har äntligen köpt ljus där stearinet rinner ner över vinflaskan, det är fint.
• Om fem dagar kommer min älskling hem, och det är inte så länge, fem dagar alltså.
• Det är Love Actually på tv ikväll, den ska jag se. Den är jättefin.

Sov gott mina vänner. Speciellt du Sofia, sov gott! Tänker på dig.

Det känns som att jag har så mkt att skriva, men jag orkar inte riktigt, för jag kan inte formulera mig rätt. Men en grej måste jag bara kommentera. Det gäller föregående inläggs rubrik.
Jag älskar min mamma. Hon är glad 99% av tiden och hon är bäst på att få mig att skratta (hon och Rasmus). Hon säger alltid såna töntiga grejer, ofta väldigt torra, och eftersom det är hon som säger dem så skrattar man, för hon är så söt.
Igår när vi hade hoppat av vid Österport frågade vi först två nyblivna danska mödrar med barnvagnar om vägen till Christiania, de sa att det var långt, typ en timme skulle det ta enligt dem. De visade oss pekande åt vilket håll vi skulle gå och vi fortsatte i hopp om att 1h för danskar = typ 1o svenska hurtiga minuter. När vi sedan frågade en ovanligt snygg dansk 30+ man (typ han nya Bond-killen, fast lite mer Ernst) så blev han också förvånad och sa att det var en "lang lang vej". Han skulle gissa på att det tog en timme, kanske ½ h om vi gick raskt. Då gav vi upp och vinkade hejdå till den hete 30+ Bond-Ernst.
När vi sedan satt kurs mot staden och shoppingen igen sa mamma: "Typiskt, jag som tänkte köpa lite julehasch!" - Då dog jag nästan av skratt. Min mamma är för rolig. ^^

Juletread och Julehasch
Igår bjöd jag min mamma till Kphm. Vi skulle först till Christiania, men den smmåfeta bruden på skånetrafikens informationsgrejs ljög för oss. Hon sa att det skulle ta ungefär 4 min att gå från en station. När vi var där sa danskarna att det skulle ta 1 h. Så vi gick in till stan igen. Det var mysigt. Solen hann skina lite i Danmark iaf, sen blev det mulet, men inget regn, yes.
Vi gick i tiokronorsaffären och köpte julklappar, och jag köpte ljus och silvertejp (äntligen). Sen köpte jag en jättefin ring också. När det blev mörkt gick vi och åt världens godaste mat på en restaurang som hette Riz Raz, vegetarisk buffe från medelhavet, det ni! Jag dreglade. Det var sjuuuukt gott (kolla bilderna).
Vi kom inte hem förrän vid nio-tiden, vilket betyder att ni nästan var ute i hela 12 h. Men jag gillar det.

Det märkliga är att jag har kommit på att jag verkligen behöver dig. Ungefär som att kroppen behöver vatten. Fast jag behöver dig mer.

Kom hem babe...

Det är en regning fredag,
mina ögon kliar och är svullna
och imorgon lämnar Sofia oss...

Idag fick jag 8 minuter, och ett sms.
Det kommer jag leva på till imorgonkväll,
förhoppningsvis. Om jag har otur till
torsdagkväll... Jag hatar att det inte finns
nån täckning i skogar.

Idag är det måndag.
Det har vart en lagom bra dag idag, hade dock
en ovanligt svår morgon. Är väldigt seg på
morgnarna nu för tiden. kan bero på att jag så
himla ofta vaknar själv.
Jag vet inte riktigt vad jag ska skriva mer idag.

En bra nyhet: Rickard ska söka till kollo 08!
Världens bästa nyhet. Nu behöver vi bara få in
Frida i borgen också, så är sommaren i princip säkrad.

Det är nog bäst att jag går och lägger mig nu. Det svider i mina ögon. Och av erfarenhet vet jag att sömn oftast funkar mot det mesta. Man blir liksom piggare.

Så god natt mina vänner, sov gott, och det finns inga monster under sängen.

O m g! För en halvtimme sen var allt bra. Jag satt i min fåtölj och stickade och tittade på SATC men nu... nu kan jag plötsligt inte fatta att det är sant. Jag kan inte fatta att han är borta igen. Det känns som han kom för fem minuter sen. Åh, detta är så svårt. Förra veckan lovade jag mig själv att jag inte skulle gråta när jag pratade med honom (gör det rätt ofta, är för känslig, i know) men denna veckan kan jag inte lova nåt alls. Åh fan, correktion där, inte ens denna veckan, "denna veckan" x 2! Fan. Fan. Fan.

(Jag borde kanske varna er människor som bryr er om att läsa bloggen, de närmaste två veckorna kommer förmodligen handla extremt mkt om detta. Så om ni finner det ointressant, tune in om två veckor då. )

Fan. Fan. Fan

Det är bilderna från i fredags.
Jag har inga bilder från igår, men igår var också sjukt trevligt. Det enda jag inte kan släppa riktigt är att en kille slog mig på "Främling" - tröstar mig med att han förhoppningsvis är homosexuell.

Ikväll åker Rasmus... det är rätt sjukt egentligen. På onsdag har vi vart tillsammans i 1½ år... och nu ses vi inte på två veckor. Två veckor är så jävla lång tid, men vi klarar det, nog gör vi det. Det gör vi alltid. Sen åker jag upp dit. Där man brottas som tidsfördriv, runkar i duschen och lägger kastanjer i sängarna.
Det kunde vart värre.

Ibland undrar jag om det är värt det?

Igår var det kollofest på kallbadhuset. Det var mkt roligt, mkt. Väldigt mysig stämning där måste jag säga. Jag gillar det.

Det kommer bilder senare min flickor, det lovar jag.