Cyklar förbi torget, det är någon där, håller andan - andas ut, han har två koppel, alltså två hundar.

Varför har man en bra, och då menar jag egentligen fantastisk, hårdag en dag som idag?
Jobbade natt på posten igår/imorse och det var segt som fan, ett under att jag klarade det. När jag tog bussen hem 06.27 var det nästan rusningstrafik på centralen. Kändes märkligt. Alla såg så typiskt reserverade och tysta ut, typiskt svenkar eller så var de bara morgontrötta. Jag och andra sidan kände mig nästan lite småsprallig. Okej, kanske inte sprallig kl halv sju på morgonen när man vart uppe i 24h snart, men jag hade lyckats komma över den där spärren när man nästan är så trött så man svimmar, och levde nu i någon slags efterkrigstid, eller efterpostentid. Det var som om det inte hände, så trött i otröttheten var jag. Jag log åt soluppgången och den avtagande kylan. Sen gick jag hem, sade god morgon och hejdå till mamma som skulle till jobb, tog ett plommon och gick och lade mig. Vaknade igen 1200, kunde inte somna om. Sov sammanlagt 4h, och jag är fortfarande inte trött.
Var hos Marie ikväll med Malin. Maries lägenhet är helt underbar. Jag vill också flytta hemifrån. Ser fram emot den dagen jag kan fynda grejer till mitt alldeles egna hem. Och tänk vilken lycka att få servera en middag med mina countrytallrikar. ^^
Det måste ju vara någon kille där ute som vill ha en tjej med nyrakade ben och en fantastisk hårdag? Ikväll är så fall ett ypperligt tillfälle att ropa "Oi!"

Ps. Jag kommer snart att överskrida mitt saldotak på mobilen och meddelar därför att jag endas skickar sms till fröken Sternäng. Jag prioriterar landet i fjärran, tills nästa löning. Ds.