Jag vet inte riktigt vad det är idag, är lite orolig för allt och inget, mig själv och alla andra. Har spenderat mestadelen av dagen med mig själv och då tänker jag mkt, för mkt. Jag får fortfarande ett stort och innerligt leende på läpparna när jag tänker på resan och allt som medföljer men det är ändå något, något som gör mig orolig. Det är antligen er här hemma, det här hemma. Det som åker imorgon och det som aldrig kommer komma igen. Jag är orolig för mig själv, hur kommer det här att sluta? Kommer det sluta? Vill vi att det ska sluta?
Det har vart mörkt hela dagen idag, hela dagen, ända sen imorse och sen blev det bara mörkare efter fem, nu är det bäckmörkt. Tänk att vi ska åka till ett ställe där solen skiner nästan varje dag. Det är ju galet. Jag vet inte hur många gånger jag har benämt detta spektakel med galet, men det är ju det!