Way out west. Det var riktigt jäkla bra. Jag är sjukt nöjd.
Allra bäst var Håkan, absolut inte till min förvåning. Det var så himla bra, jag grät. Han är en så undebar man. Han pratar så fint, säger så fina grejer, det var omöjligt att inte fälla tårar. Klockrent. Men förvånande nog var Lykke li den näst bästa konserten i helgen. Hon var asgrym. Det var på Linnescenen, i ett tält, precis ett sånt som de har på Mölleplatsen på Malmöfestivalen, bara det! Det var innestängt, mysigt, rökigt och man såg henne knappt. Såg något som liknade henne, hennes skugga i röken, men man hörde desto mer, åh, det var underbart. Absolut ingen hype, äkta vara.
Sigur Ros i fredags, vilken känsla, smått psychadeliskt, smått himmelrike. Det var som inget annat, glitter, fjädrar och stråkar på elgitarrerna, fantastiskt.
Sen tror jag vi tar Looptroop rockers, det var bra skit. Timbuk kom och gjorde en del av dagen, han är liten men åh så bra, så välgjord. Följt av Flaming lips i lördags. Festivalens absoluta fynd. Vi råkade bara gå förbi och fastnade för detta specialeffekternas band. De var grymma. På var sida om scenen stod det 10 mänskliga teletubbies som rockade hela konserten. De var gamla, men i sitt esse, har redan laddat ner två album. Jag gillar det!
Hemskt ledsen faktiskt över att behöva säga att nerd inte alls kommer så högt upp. Varken med konserten eller i mina tankar längre. De var en besvikelse faktsikt. Sexistiskt, förutsägbart och egotrippat, inte alls rockstar. Jag ville ha mer show, jag ville att de skulle ge me, mer välgjord musik, mindre middle finger "pussie" och do as I tell you to. Besvikelse.

Lördagen var nog den bästa dagen. Då hände ju allt. Det var då Håkan och Lykke li spelade. Det var också då vi träffade upp med Petras kompisar och drog med dem ut på vad som bara måste ha varit den absolut bästa utekvällen på väldigt väldigt länge. Mkt dans, mkt battle, asgrym musik och trevligt folk. En himla bra helg faktiskt. Tack Mia för att vi fick rulla ut våra liggunderlag i din enkla boning. Göteborg är bra ändå, Malmö känns mer.