Usch, jag är nog på väg in i väggen... Känns hemskt. Det är så dubbelt dock. Det enda jag vill är att det ska ta slut, jag vill ha augustimånad. Men jag har ju längtat efter kollo nu i tusen och en natt. Men det har helt enkelt blivit för mkt. Nu vill jag ha stränder och andra pulsar, ett annat tempo eller åtminstone ett annat klimat. Fast det är också så himla dubbelt, åh livet. För jag vill verkligen inte vara utan Rasmus, och för att inte tala om Märta som ändå ska iväg och uppfylla drömmar. Men hon åker redan 4 augusti, det är helt sjukt snart. Jag får magsår av att bara tänka på det. Det är synd egentligen, hon är ball. Hon är riktigt ball, hoppas verkligen NY behandlar henne väl, annars ska de få med mig att göra!
Åh, New York New York, vi såg ju Satc häromdagen. Helt sjukt bra, enligt mitt tycke. Grät som ett barn. Verkligen ett skitbra slut på nåt ännu bättre. Tänk att fira nyårsafton i NY och vara brunare än alla andra. HA! Det måste jag, om inte annat så måste jag åka till NY och hälsa på fisken, mörten.
Nej, nu ska jag äta frukost utan att behöva skälla "stäng dörren!" "av med skorna!" "du får inte lov att vara inomhus!" tvåtusen miljarder gånger. Skönt. The glory of being home.