Kan inte riktigt fatta att jag sitter och lyssnar på Håkans album just nu. Hans nya. Det är snuskigt bra. Och på ett väldigt bra och tillfredställande sätt känns det inte som att jag är 14-15 och har manchesterbyxor med små gosedjur i fickorna. Det känns bra. Det är nästan skrämmande så exakt "För en lång lång tid" är. Skrämmande. Men på ett bra sätt egentligen. På ett boostande sätt. Det blir nåt av det här. Av det andra, förhoppningsvis inget liknande.