Ibland önskar jag att jag att jag var mindre, inte nödvändigtvis smalare, men liksom nättare, lite kortare kanske. För ibland känner jag mig så stor. Jag önskar att jag var en sån där liten tjej, sån där som man bara kan lyfta upp hur lätt som helst. Inte för att jag gärna vill bli buren eller så, men ja, tanken känns befriande på något konstigt sätt.
Men nu är inte fallet så. Jag är inte liten och nätt. Mina 174cm och ca 60kg gör mig inte till en "åhej-så-lyfter-vi-dig-tjej". Därför är det så underbart finurligt uttänkt att just han valde mig. Ni vet han där snygge, rödlätte 2mskillen som har rullande r och haltar lite när han går. Det är helt perfekt!