Jag skulle vilja skriva så mkt, men jag hatar långa inlägg.
Just nu känns det ungefär som att man kan läsa innehållsförteckningen till mitt liv på min bak; 14% äta/sova/*, 10% jobb, 75% Rasmus (kan innehålla en hel del tankar och spår av telefonsamtal) 1% övrigt. Ungefär.
I fredags kom han hem igen och igår åkte han, igen. Fast nu ska jag se det från ett annat perspektiv. Det låter förmodligen übergay men när han är hemma så får det bli som en energydrink eller nåt, som att det ger mig... omg vad löjligt detta blev.
I lördags ville jag bli redlös. Det funkade inte riktigt, men ganska bra. Jag bjöd/tvingade hit Lisa och Helena och vi drack vin/bullmeister och sjöng singstar. Sen tog vi bussen med Carro till stan och yrade en stund. Det hände en liten rolig sak när vi mellanlandade inne på Ice (Carro behövde kissa och Lisa träffade en klasskamrat) som jag kanske berättar nån gång, väldigt skum grej iaf. På söndagen hade jag den bästa dagen på väldigt länge med Big Red. Det blev Klüft, mys, smörgåstårta, mys, The Simpsons Movie, mys, glass och sen åkte han igen. Denna gången permanent till skogen där han kommer tillbringa heeela veckan, vilket förmodligen kommer innebära 90% mindre telefonsamtal denna veckan. (Energydrink was it?) Efter att Big Red åkt cyklade jag till kolloträff på Debaser. Det var somrigt (värmelampor äger) och folk man gillar överallt. Jag blev bjuden på 20årsfest tillsammans med 99 andra personer, svinball ska det bli. Sen pratade jag rätt mkt med Sophie också, om mitt nya jobb. Just nu jobbar jag på Parkskolan som resurspersonal, dvs. typ elevassistens. Idag var det rätt okej, rätt lågt tempo eftersom de alla satt i rullstol, men imorgon kommer det nog bli mer tempo. Fast det är lite jobbigt. Alice, den enda tjejen i klassen jag var i idag, hon är 87:a, dvs. ett år äldre än mig. Hon har mörkt, kort, krylligt hår, är en 1.50, har en kropp som en 10åring och förmodligen en hjärna som en 1åring. Hon går omkring hela tiden och stoppar saker i munnen, inte småsaker som bilar och lego och sånt utan hon smakar liksom på allt. Absolut inte på ett snuskigt sätt eller så, hon bara tar ett bett på det mesta, stolar, rullstolar, bord och andra möbler. Ibland är livet bra orättvist. Jag tänker definitivt inte predika om nån jäkla moralkaka här, men man borde fan uppskatta det man har och är lite mer ibland. Think about it. Iaf så har eleverna på Parkskolan så jäkla kul, jag vet att ni småler nu och tänker "hur vet hon det" och ser en människa som sitter helt stilla i en rullstol, men jag ser det. Man liksom ser det i ögonen. Idag när vi var ute och gick, strax innan de skulle hem, var Alice jätteglad. Hon log hela tiden, småfnissade och var allmänt söt. Men så fort hon såg färdtjänstbilen blev hon helt förändrad. De som säger att det inte finns nån där ljuger. Och nej, jag är absolut inte frälst, jag tänker bara för mkt.
Nu ska jag verkligen sova. Hoppas verkligen ni har det bra vänner.

"Jag skulle vilja skriva så mkt, men jag hatar långa inlägg."