Nothing
Jag förstår inte riktigt vad som händer just nu. Jag tror att de där försvarsmekanismerna som man lär sig på psykologin börjar aktiveras i min hjärna. Gårdagen var bara en stor mardröm och jag hoppas hela tiden att jag ska vakna upp. Den där känslan är bara så oförklarligt ond och huggande. Men nu ska jag vara stark. Detta ska fan inte få förstöra mina studentdagar.
Jag vill bara att detta ska ta slut så fort som möjligt så att jag kan sticka till kollo och glömma allt. Glömma allt med denna nedrans staden. Efter kollo sticker jag härifrån, förhoppningsvis kommer jag bara tillbaka när jag är på "semester". Fyfan vad skönt det hade vart.
Jag önskar att eternal sunshine of the spotless mind var verklighet nu... Jag hade betalat vad som helst.



Jag hoppas jag är lycklig när jag är 25...