One of my weakest moments

Jag tror att jag långsamt håller på att tyna bort. Fast tvärtom ungefär. Sara var här idag och igår, hon är fan svinsmal och jättesnygg, och förlåt mig om jag blir avis och tappar allt självförtroende jag någonsin haft. Just nu känns allt bajs!
Jag ska börja banta, och idag slutade jag äta godis, precis som pinnen, inget alls. Jag bryr mig inte om jag kommer dö, då är det värt det! Jag ska gå en runda varje dag, för då blir man smal. Jag bryr mig inte att alla kommer klaga och "näää, så töntig du är!" - Japp, töntig is my mittle name. Feel free to judge me, men jag orkar inte mer. Jag kommer bli som min mamma, jag är så sjukligt praktisk. Igår när jag skulle kolla på Saras match på bif så lånade jag en fuckingjävla vindjacka! För tänk så börjar det regna. - Döda mig någon! Jag klarar det inte mer. Det känns som att jag inte har köpt nya kläder på typ ett halvår. Jag är fast. Jag är fast i fula, äckliga, gamla kläder. Men problemet är att jag är så jävla kräsen, velig, snål och feg. Framför allt feg. Jag borde egentligen inte vara det, det är det som pajjar hela planen. Jag tänker alltid att det kommer. Jag borde inte vara så feg.
Detta is the beginning of a new era. Jag ska fan bli snygg! (På riktigt). 58 kg, japp. (Jag bryr mig inte vad ni säger!) Så, nu var det det. Jag ska aldrig mer ha fula kläder på mig. Eller jo, det kommer jag ha, för jag har inte så många snygga. Men jag ska inte ha några jävla praktiska skitkläder, då får jag helt enkelt frysa eller bli blöt, that's life! Och jag ger det lite mindre än en månad, sen ska jag ha en delvis ny garderob. Och jag ger det till Spanien, så ska jag fantamig ha blivit smal! :D Woho, nu känns det lite bättre.

I know you think i'm stupid, but you know I am! ^^