Nu är jag så nervös att jag har ont i magen och mår jätteilla. Resfeber, vilket i-landsproblem. Vi åker imorgon 16.05 - omg! Om ni inte förstod det innan så skriver jag förmodligen mer på resebloggen sen när jag är där. Så läs där om vad vi gör, bilder kommer finnas på fejjan och ni får jäääättegärna höra av er på vilket sätt ni vill. Jag känner på mig att jag kommer ha rätt mkt hemlängtan i början...
Maelle sa att det är ff hela nästa helg och att hon kanske tänkte ha fest då. Kunde det börja bättre? :)

Jag hatar dig, du slutar aldrig förfölja mig.

Idag är det torsdag.
Jag har lärt min morfar hur man går in på min reseblogg.
Snart är allt klart.

Onsdag idag, sista arbetande dagen i Sverige på ett halvår. Sverige, hemma, familjen. Det börjar sakta sjunka in att jag ska vara borta från det här i 6 hela månader. Det började redan i måndags. Det är en sinnessjuk tanke att man inte ska se folk som man ser nästan varje dag, på ett halvår, vissa tom. längre. Jag tror att det kan bli ganska tufft i början, just nu oroar jag mig varannan minut över det hela. Tvekar aldrig, oroar mig mest. Typ "tänk så skulle nåt hända någon" eller liknande.
Men det finns fortfarande ingenting som kan få mig att inte le som en dåre när jag tänker på allt vi kommer att göra. Galet!

Jag vet inte riktigt vad det är idag, är lite orolig för allt och inget, mig själv och alla andra. Har spenderat mestadelen av dagen med mig själv och då tänker jag mkt, för mkt. Jag får fortfarande ett stort och innerligt leende på läpparna när jag tänker på resan och allt som medföljer men det är ändå något, något som gör mig orolig. Det är antligen er här hemma, det här hemma. Det som åker imorgon och det som aldrig kommer komma igen. Jag är orolig för mig själv, hur kommer det här att sluta? Kommer det sluta? Vill vi att det ska sluta?
Det har vart mörkt hela dagen idag, hela dagen, ända sen imorse och sen blev det bara mörkare efter fem, nu är det bäckmörkt. Tänk att vi ska åka till ett ställe där solen skiner nästan varje dag. Det är ju galet. Jag vet inte hur många gånger jag har benämt detta spektakel med galet, men det är ju det!

Jag dör vad kallt det är.
Helgen har vart perfekt egentligen. En händelserik helg, det gillar vi. I fredags gick jag på teater med mamma, moster och hennes kompis efter jobb. Jösses flickor. Den var lång och jag minns egentligen inte så mkt av själva pjäsen, jag tror inte det är så bra. Efteråt tog jag bussen till möllan där jag träffade Betty, Anna och Max. Vi skulle vidare, hade ganska höga förväntningar faktiskt... dumt nog. Jaja, det var trevligt att träffa lite folk iaf. Jag gick hela vägen till Gustav och fyyy vad kallt det var. Jag har verkligen inte vant mig vid kylan och det känns skönt att inte behöva göra det heller.
Igår jobbade jag och sen drog jag snabbt som sören till familjen Olin. Vilken kväll! Oehört trevliga timmar vill jag lova. Det är skönt att känna sig välkommen, jag älskar den familjen alltså. Frammåt småtimmarna tog jag sista bussen hem.
Nu har jag precis pratat med Johanna om vad vi ska ha med oss och inte, hon har redan börjat packa, galet. Tänk att det verkligen händer nu. Jag har en väska som ska fyllas med mitt 6-månadersliv. Jag gillar det! Och ikväll har mamma bakat en äpplepaj som ser ut att vara från himmlen och så har hon gjort en linssoppa till mig för att hon är världens bästa mamma, och det är vad världens bästa mammor gör. Tack, jag kommer sakna er så.

Fan, jag kan inte komma på vad min reseblogg ska heta... förslag?

Åh, jag tror inte riktigt jag har fattat det hela men jag fick en liten liten aha-upplevelse precis, under en Apollo-reklam (thx Malin). Vi kommer bo under en stekhet sol, med klarblått hav och vita stränder. Vi kommer vara bruna, blonda (jag iaf) och snygga. Vad kan vara bättre?

I accept your imperfections

Idag har jag inte gjort någonting och jag börjar smått känna hur mina egna lår rullar iväg... Men det är mörkret intalar jag mig, inte så mkt kylan, för jag tyckte inte dte var så himla kallt när jag för en stund sen gick de 200 metrarna hem.
Nu är mitt minne fullt, på mobilen alltså. Jaha. Jag är sugen på en riktigt krispig falafel med extra mkt krämig vitlökssås, mm. Förresten, läste i tidningen idag att Timbuk skjuter upp sitt albumsläpp till den 5 nov istället. Det suger ju! But life goes on, right? Nu ska jag klä på mig.

11 dagar!!!

It's the start of something...

Fick reda på i helgen att ett av de sötaste paren jag vet is on a break eller nåt. Jag vet inte. Antar att folk går vidare. Det behöver ju verkligen inte vara en dålig sak, jag tror till och med att det är det bästa som kunde hända egentligen. Folk går vidare, är det nåt där så är det. Jag vet inte, det är så mkt som kan hända liksom, så mkt som borde hända. Jag ser fram emot förändring, jag ser fram emot att kunna se saker med nya perspektiv.

Denna helgen har vart väldigt bra. Jag känner mig nöjd. Det är någon konstig känsla till däremellan, är inte helt säker på vad det är, misstänker att det är lite nervositet och oro inför tanken på att det nu är mindre än två veckor tills vi åker... Jag vet inte ens vad jag borde fixa? Borde jag fixa nåt? En tubtoppsklänning kanske?

Maelle Canet (Netherlands Antilles) wrote at 2:59pm
Heyyyy Ulrika!! I'm looking forward to the "ARRIVAL OF THE SWEDES!!" IT'S GOING DOOOOOOOOOOOOOOOOWN!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!! :-P Evereythings good, just had a hurricane actually! Hurricane Omar! everythings almost back to normal now....the electricty just came back, and the roads are almost cleared!! how's everything with you?!?!?! are you ready?!?!


Hurricane Omar? Omg...

The world's still spinning

Sitter i Perres säng och kollar på barnkanalen, det är nåt gammalt barnprogram som Pernilla påstår att vi kollade på när vi var små. Det är nåt konstigt djur och ett skäggigt troll. Djuret har klättrat upp i trädet och trollet säger:
"Kom ner därifrån!"
"Får jag en klubba då?"
"Du kan få en örfil..."

Precis min sorts humor. ^^

I've grown up and I can't grow down...

Idag har vart en bra dag.
Ibland önskar jag att folk lyssnade på en. Att man liksom hade en så mäktig röst och personlighet att folk lyssnade på en, gjorde som man sa. Idag på bussen hem satt det tre jättejobbiga killar och pratade högt om olämpliga saker och lekte tuffa. Då hade jag velat ha en mäktig röst och bara tystat ner dem, sagt åt dem lagom snällt att "hålla tyst" och sedan skulle de verkligen bli tysta och alla skulla leva lyckliga i alla sina dagar.
Folk lyssnar aldrig.

What makes her come? what makes her stay? What makes the animal run, run away?

Nu är jag hemma igen. Sov elva timmar inatt, det var skönt. Har haft några underbara dagar i New York. Det har liksom inte känts som en vanlig semester (så lyxigt det låter ändå, jag har haft semester) eftersom jag har vart med Märta hela tiden, bott hos henne, låtit henne visa mig allt i hennes underbara stad. Brooklyn var fint, overkligt. Overkligt när jag gick upp på Smith & Warren street i torsdags och tittade mig om varannan sekund efter en svensk tjej och rätt som det var hoppade hon på mig bakifrån. Overkligt. Fint.
Inte jättemkt shoppande, inte av bestående ting iaf, av minnen och mat, desto mer.
Idag har det regnat hela dagen, hela dagen. I New York var det sommar, Brittsommar kanske, men 20C+ är väl inte helt fel? Jag mår nästan lite konstigt när jag tänker på den värme vi kommer utsättas för och den värme vi kommer mista... Jag älskar min familj, men jag vet att jag måste bort, måste ut, måste ta tag i saker och ting och glömma andra. Ett nytt liv, nåt nytt, så att man kan komma hem och uppleva nya saker här, eller varför inte i Oslo? Jag älskar tanken på att jag har en vän att dela mina framtidsplaner med. Planer.

Inget jobb denna veckan ser det ut som... Jag tror jag kommer behöva pengar... Det är rätt surt. Ska klippa mig och slinga mig imorgon, hoppas jag blir lite snyggare än vad hösten gjort mig till iaf. Nya Project Runway-avsnitt, season 5, oh yes, perfect idag.

Love/ The straight girl

Jag har myggbett på rumpan, ett på varje skinka.
Tack NY. ^^

Vi har gått hela dagen. Vi har gjort Soho idag, fint, lysande, mkt trevligt. Slutade med att jag övertrasserat mitt kort - oops. Eller nej, det slutade med att Märta köpte ett par assnygga skor. Märta, my new Giant Friend. ^^I like.
Vi har verkligen gått hela dagen, förutom frukosten med familjen och kikakäket nu ikväll, det sjuka är att så fort vi stannar och inte går, som nu, när vi dricker vin ur stora dricksglas och gör oss redo för vad kvällen har att erbjuda, det är då, när jag sitter ner på Calvin Klein-täcket, som jag börjar tänka. Jag tänker på dig, bara så att du vet. Det är ganska ospecifierat och icke officiellt, men du är där, hela tiden...

Omg, omg, omg! Jag har ställt klockan på 04.00, måste komma i tid. Hur gör man? Vart ska jag? Ah, hjälp mig Gud!

So... this is it.

Ps. Händer det något så vet du att jag alltid kommer älska dig. Ds.

Lights will guide you home
and ignite your bones
and I will try...

Design; Simon & Thomas tv3
"Thomas, look what you did to the blody överkastet! Jaevla hammarbyare!"

Timbuktu - Det löser sig

Johanna och jag är svinigt taggade nu, kan inte förklara hur gärna jag vill iväg. Och om tre dagar åker jag till Märta, ska bli så otroligt skönt att få träffa dig buddy, du anar inte. Inte jag heller. Det enda jag vet just nu är att change is good. If not God.

All of me, why not take all of me?
Jag längtar sjukt mkt till NY, pratar med Mörtish nu. Hon är fin, och trekantig. Ikväll blir det fest med Bjärred, woho. Jag kallar dem det nu, gänget därifrån, men Jojo i spetsen. Omg, i torsdags var det exakt en månad tills vi åker. Sinnes. Sinnes vad snabbt det går. Vad snabbt det kan gå...

Funderar på att ta min nya discostass ikväll. Ja. Den får det bli. Och så måste jag duscha, duscha av mig all flådig matdoft. Uh! På med lite Dior, så blir det mjukt och fint.

Jag andas

Idag är det söndag. Jag börjar jobba halv åtta, hoppas hoppas hoppas Maria också ska jobba ikväll. Killer.
Det är något som luktar funky på mitt rum, tror det är fotsvett och mina gympaskor. Jag måste köpa nya. Malin påstår att det är därför jag har fått ont i mina benhinnor. Det suger, nu när jag äntligen är lite motionsmotiverad (när alla andra verkar vara studiemotiverade). Funderar på att börja gymma de sista veckorna istället. Men palla allt testosteron? Finns det inga all-women-gym? Det ska jag kolla upp!

För övrigt så gillar jag hur min framtid sakta men säkert börjar ritas upp... Det kommer bli bra min vän, det kan ju inte bli annat än bra! Idag skiner solen igen och jag ska kanske kolla på en stor ryggsäck, sjukt.

Annika Norlin sjunger att "people are like songs" jag skulle vilja säga att "people are like their dogs". Det finns så väldigt mkt som stämmer in på den hypotesen, inte minst här i mitt kvarter.

Fan vad ball Zuperåsa på nationell tv, vi kommer bli stora!
Heja Bassam, Lucci och alla andra, de är asgrymma.
http://svt.se/svt/road/Classic/shared/mediacenter/index.jsp?&d=95664

Ikväll när jag cyklade hem från jobb såg jag Zlatan och Helenas hus. Jag kunde inte hjälpa att känna mig lite lite nöjd över att grunden på huset fortfarande är rosa, dvs. att huset kanske ska vara rosa ändå och inte tråkgrått. Hur som haver så gillar jag tanken med att Zlatan ska bo i ett rosa hus.

Nu ska jag snart få skjuts till mitt jobb på postcentralen. Idag är det lite hårt, är egentligen väldigt väldigt trött även om jag sovit middag. Men jag har inget annat jobb i veckan än så länge så ja.

Även om solen sken idag så kan jag inget annat än längta ihjäl mig till den riktiga solen.

Yes! Timbuk släpper nytt album precis innan vi åker. Helt perfekt ju. Känns bra att kunna ta med honom till Karibien.

Idag drömde jag en bra dröm, det var otroligt skönt att vakna på bra humör.

Alltså jag måste berätta. Jobbade natt igår ja, gick förvånandsvärt bra utan Maria, somnade inte en enda gång. I alla fall, skulle berätta om en högst roande sak. Tror att jag har blivit lite småförtjust i en som jobbar där. Ja, jag vet, "på posten?!" tänker ni? Men det är ju inget seriöst. Det känns ungefär lite sådär som när man gillade nån lärare i skolan lite mer eller var lite hopplöst förtjust i en snygg lärarkandidat i nian. Han är egentligen inte så snygg och alldeles för gammal, men han är så jäkla rolig, och så har han de finaste ögonen. Helt galet! Jag sitter och småfnissar i facket bredvid, känner mig som 16, och jag gillar det.

För övrigt tänker jag mycket på mina resor, de är i plural nu, och det, det minar vänner, det gillar jag.

Jobbar natt natt natt
Jag blir fnatt fnatt fnatt
Men det blir cash cash cash
och det är fräsch fräsch fräsch

New York New York, I'm gonna love it there!

Köpenhamn (CPH) till New York - John F. Kennedy (JFK), USA, New York New York - John F. Kennedy (JFK) till Köpenhamn (CPH), Danmark, t/r i Ekonomiklass 9 oktober 2008 - 13 oktober 2008 med Swiss Intl Air Lines

Jag blir gaaalen! För helevet!

Jag tror det var Mört som berättade att pölse på danska är själva ordet korv. Det är alltså inte så att en pölse är en speciell röd korv som vi tror. Det kan vara vilken korv som helst, vilken pölse som helst.

Uh, nu mår jag illa, riktigt illa. Vet inte än som det beror på den pizzan jag nyss åt eller om det har med vissa yttre grejer som precis poppade upp ofrivilligt framför mina ögon. Kan tänkas vara en dålig kombination av de båda. Jag förstår inte varför jag fortfarande låter detta påverka mig så himla mkt. Jag vet ju ingenting längre, ingenting vet jag, ingenting ser jag, jag håller nästan för ögonen nu mera. Vill inte se, vill inte veta.

Jag har kommit fram till den smått tråkiga slutsatsen att jag inte vill vara kvar här längre, Malmö. Jag har inget kvar att hämta, inget kvar att varken ta eller ge. Tiden som går nu är, jag vill egentligen inte uttala det för då blir det ännu mer verkligt, onödig. Jag räknar bara ner till dagen D och den är så jäkla långt bort att jag mår illa av det med. Därför har jag, vill egentligen inte ropa hej innan bäcken, börjat fundera på att besöka min kära vän i Amerikat. Det känns som att jag behöver lite stöd, lite andra tankar och annat att räkna ner till. 48 dagar... jag döööör!

Idag när vi ätit (pappa, jag och pernilla, mamma är i stugan) och det till sist bara blev jag kvar vid middagsbordet satt jag kvar, fastän jag ätit upp och tänkte lite. Kommer egentligen inte ihåg vad det var jag tänkte men det är inte det väsentliga. Det som var så märkligt var att när jag efter en stund bestämt mig för att resa mig upp och sätta in tallriken i diskmaskinen insåg jag att jag gjorde allt, till och med sucken när jag drog ut stolen, sättet jag drog ut stolen, mitt hurtiga upphopp från stolen och drack den sista klunken ur glaset - preciiis som min mamma! Tänk när jag inser det på andra sidan jorde, då kommer hon inte hem imorgon...

Jag frågade en kompis idag vad man gör när man inte längre känner att rötterna riktigt är rotade liksom. När det känns som att de sitter ganska lösa. Jag har inte fått något svar än...
Det finns inget som håller mig kvar i Malmö längre, jag vill börja mitt liv. Jag vill göra det nu. Är trött på denna jävla mellanfasen, den är faktiskt jävligt onödig. Den bara skapar problem och tristess, vilket föder ångest och ånger. Jag vill bara bort! Hatar pengar, hatar tid!

Idag är jag trött. Så trött så att jag har lust att börja gråta bara jag tänker på att behöva borsta tänderna. Och jag missade precis Märta på skype, var och pantade burkarna från stugan, förlåt sweetie.
Jag är dö avundsjuk på dig för att du har killar som flörtar med dig på skolgården. Himmel. New York. Jag vill bara att september ska vara över och att det ska bli löning så jag kan börja planera, shoppa och leva lite igen.
Jojo - vi tänker stort nu! ^^

It must be beautiful there.

(Ibland tänker jag mig bort, men jag minns inte riktigt, vet inte om det egentligen var som jag minns, eller som jag minns det ungefär. Förmodligen var det inte det. Förmodligen var det något annat, som man med andra ögon skulle minnas helt annorlunda. Jag undrar egentligen om det är tänt vissa kvällar? Fast egentligen vet jag att minnet gör detsamma, för jag kan inte längre. Det går inte och det är jag helt nöjd med. Faktum är att jag är redo nu, redo för något annat. Och det känns skönt.)

Femtiotvå dagar kvar nu (man ska uttala det som Filippa Bark) och jag är helt lyrisk. Det kommer bli asbra, allt som stavas annorlunda och förändring kommer bli svinbra. Jag chillar medan tiden går, och hoppas stilla att den ska gå fortare.